fridaerikssonladyy

Då var man äntligen hemma igen efter några dagar i skåne :) Eller om jag ska vara ärlig så längtar jag tillbax dit!
Skulle inte sitta fel att bosätta sig där ;) I alla fall , nu ska jag försöka sammanfatta tävlingen då!
Efter 16 tim i lastbil på vägen ner var alla vi rätt trötta , men jag kan säga att vi roade oss sjävla ganska så bra på vägen ner.. Träffade bla. på en trevlig lastbilschaffis ;) haha..
Så när vi kom fram till tävlingsplatsen fixade vi bara hästarna lite och slängde i oss lite mat innan vi somnade.
Sen på fredagen var det dressyr! Å jag  kan säga så här , att den rundan som jag och uno gjorde verkligen kändes som en av våra bästa hitills! Sen om inte domaren var lika enig med det är väl skit samma ..;)Han skötte sig i alla fall toppen!
Sen nästa dag var det hoppning , och den rundan kändes verkligen jättebra den med! Det var inte så många som gick felfritt ( det var mkt nerslag ) men uno lyckades nolla! Och jag hade en jättebra känsla!
På på söndagen var det sedan dags för terrängen! När jag först red fram var han super taggad ! Men sen blev det en halvtimmes försening och på den tiden hann han gå från det supertaggad till att knappt gå fram.
När jag stog i startfållan kändes han lite konstig.. Jag vet inte hur jag ska förklara det , men han kändes inte som vanligt.. När starten gick så vinglade han jättemkt mot första hindret , men ja la på pisken och red vidare .
Sen när jag kommer fram till hindret lägger han på en pallnit, kastar sig om i världens u-sväng,( jag hamnar fram på halsen ) och skenar mot startfållan. ( och sen vidare mot uppstallningen )jag försöker verkligen kravla mig tillbaka , men får lov att släppa taget när han skenar mot startfållan.
Och jag kan säga så här , att så arg som jag var då har jag inte varit på VÄLDIGT länge!!
Jag hade verkligen lust att slå nått hårt i huvudet på han! Men vad hade det hjälpt..
Känns ju lagom surt att jag åkt ända ner till skåne för att autistiska Uno ska slänga av mig innan första hindret.
Men vad var det att göra åt? Det är ingen ide att gå runt och vara bitter för det .
Uno är ju lite speciell , och när det tiltar i huvudet på honom är det inte så mkt att göra åt.
Jag får helt enkelt leva på att han gjorde grymma rundor på hoppningen och dressyren..
Jävla knäppskalle ;)
Trots allt det där har det varit en jätterolig helg! Roligaste på länge! Och tur är det ju att jag hade så duktiga lagkamrater som i alla fall fixade så att vi inte kom sist! haha :)
Och nu när vi har fått erfarenhet om hur allt det här funkar , kan det ju inte gå annat en bättre? :)